Så..

Nu har jag varit sådär jättehemskt dålig på att uppdatera igen.. Förlåt allesammans! Här kmr en ordentlig uppdatering i alla fall å ja startar bakifrån..

Igår anlände jag efter många om och men i Collongatta, Gold Coast's internationella flygplats. Kvällen innan hade spenderats på flygplatsen i Cairns för ja e världens största snåljåp å ville inte slösa pengar på en riktig säng när ja hade ett flyg att ta klockan 07 på morgonen. Som senare blev försenat och lyfte istället klockan 12 på förmiddagen. Så de fick man ju äta upp, 12 timmar på en flygplats. Man har ju haft roligare. Väl framme på guld kusten hittade ja mig tillslut en buss som tog mig och allt mitt pick å pack till Surfers Paradise. Här måste ja stanna i ngr dagar eftersom allt är fullbokat i Byron Bay pgr av en superstor 5 dagar lång Blues Festival (Bob Dylan spelar). Alright. Men nu är ja istället hemlös i Surfers Paradise, uppenbarligen sålde alla hostel's slut idag eftersom alla förvirrade backpackers i Byron Bay tog sig snabbt som attans upp till Surfers när de insåg att de inte hade ngt boende i Byron längre. Så nu har inte ja någonstans att bo imorgon? Herregud..

Innan Surfers Paradise var ja som sagt uppe i Cairns. Där gjorde ja en herrans massa grejjor. Hoppade fallskärm (!) 60 sekunders fritt fall och landade på en strand. Helt fantastiskt! I början trodde man ju att man hade tagit självmord, har aldrig varit så fullpumpad med adrenalin i hela mitt liv. Sen så dök jag en andra gång i barriär revet. MYCKET bättre än första gången. Denna gång kunde jag slappna av mer och verkligen njuta av omgivningen. Alla koraller, fiskar & sköldpaddor (!!) som omringade mig. Som en helt ny värld. Ett litet undangömt paradis. Underbart! Sen tog jag en tur i regnskogen och badade 4 olika vattenfall. Simmade bakom ett SUPERHÖGT, va så strömt och högljutt & stenarna var så hala att vid en punkt trodde ja att ja skulle drunka. Men som Autralienarna säger 'No dramas, all good..' Ja lever fortfarande!

Å va gjorde ja innan Cairns.. Hmm.. Ja satt i 9h på en Greyhound buss från Airlie Beach där ja hade prövat segla en gammal racerbåt och lekt i vattnet med singrockor och hajjar på Whitehaven Beach. Snorklat och dyk blev det också av. Supertur med vädret! Sol, sol, sol! Vi va den första gruppen på fleeera veckor som hade kunnat hoppa av båten och gå i land på Whitehaven beach. Det har varit storm och översvämmningar i hela norra Australien i flera veckor. Men nu har liksom himlen öppnat sig och vädret är helt fantastiskt. Fanns inte så mycket mer att göra. På dagarna så vare häng vid lagunen (kan inte simma i havet på grund av superdödliga minismå maneter, eller man KAN men man måste ha på sig en heltäckande dräckt kallad 'stingersuit') men genom den blir man ju inte så brun. Smidigare att bara hoppa ner i lagunen.

Innan Airlie var jag i Hervey Bay . De därifrån man tar sig ut till Fraser Island, världens största sandö. Va ju lite konstigt i början när vi gått i land på Fraser för de första man möts av är skog. (?) Ja som trodde den va helt i sand. Men icke sa nicke. Vi var uppdelade i 4 grupper, alla med varsinn fyrhjulsdriven jeep aktig bil. Slirade runt i sanden, fastnade i leran, blev jagad av dingos, vadat genom iskalla creeks och simmat i insjöar fyllda av tea tree oil och minisköldpaddor som ville nypa en i hullet. Jättebra för huden! Inte sköldpaddorna då men oljan. Man fick vara jättenog att inte ha på sig någon solsmörja ner i sjöarna eftersom de stannar i flera århundranden för att det inte finns ngt utlopp, den fylls upp av regnvatten och ja vet ärligt talat inte vart överflödigt vatten tar vägen.. Kissa får man inte heller göra i vattnet. Å vill man kissa i närheten av en sjö så måste man gräva ett 1dm djupt hål en bra bit ifrån sjön så att det filtreras genom sanden. Suck. Sen får man inte sitta ner på huk själv för då kmr dingosarna och äter upp en. Så en person måste vakta hela tiden. Jekla mekk för att gå på toa.

Jag va inget stort fan av Hervey Bay första dagen vi kom dit. Söndag, regnade, total spökstad. Såg inte en enda människa. Men dagen efter vi kommit hem från Fraser Island så hyrde ja och två supersköna svenskbruttor en jetski och fartdårade oss litegrann. SUPERSKÖJJ! Sen fick ja ett nytt helt EGET rum på hostelet med egen toa och dusch. Och litet kök. Självklart blev ja mega mörk rädd mitt i natten så ja kunde inte njuta av det. Man har ju blivit van vid att ha folk omkring sig hela tiden. Vänner eller främlingar.

Så nu drar det sig mot sitt lilla slut.. Bara Byron Bay kvar nu sen ere tillbaka till Melbourne och sen hem igen. Gamla goda Sverige. Som ja inte har sett på en hel evighet. Mami & Papi! Ni har varit helt underbara som lånat ut pengar till mig för att kunna göra det här, förrutom att betala tillbaka vart enda öre så fortare än öga kan ska ja göra allt jag kan för att tacka er. Ni har gjort min sista tid här i Australien helt oförglömlig. Bamsekramar ska utdelas när vi äntligen ses igen! Äntligen, åh. Inte långt kvar nu!

Är underbart att resa själv. Kan rekomendera det till alla som tror att de skulle kunna vara ngt för dem. Men nu börjar det bli lite sorgligt att säga hejdå till alla fina människor man träffar längst med vägen. Vänner i heela världen har jag skaffat mig. Och många dörrar står öppna! Sydamerika och Israel står näst på tur. Men först - Sverige!